Första salvan sprängdes i juli. Första lastbilen fylldes och första tåget rullade i augusti. Nu har första fartyget lämnat Narvik och man ser ut att behöva skicka en båt extra i december. Kaunis Irons satsning med Tapuligruvan har gått bra. Väldigt bra, menar vd:n Per-Erik Lindvall.

Förutsättningarna fanns där efter allt som Northland hade byggt upp. Men det krävdes en del arbete under sommaren, exempelvis med maskinerna inne på anrikningsverket. Det arbetet har gett oväntat bra resultat.

– Under tredje kvartalet skulle vi ha tredjedels fart. Fjärde kvartalet skulle vi köra på två tredjedelars takt. Då har det visat sig att det här jobbet som våra medarbetare har gjort har varit alldeles excellent. En stor eloge till alla dem. Så vi har kunnat takta på 80 procents fart i stort sett hela tiden. Vi ligger före planen, säger Lindvall.

Artikelbild

| "Bristen på mineral ska inte behöva stoppa den här verksamheten", säger Per-Erik Lindvall.

– Vi hittade sakerna vi behövde åtgärda och gjorde det. Ett gott exempel på det tycker jag är att vi tycks ha löst damningsfrågan på transporten. Vi gjorde en rad åtgärder för att minimera risken för damning.

Under Northlanderan dammade tågen på väg tillbaka från Narvik. Nu hoppas man att nya tågvagnarna fortsätter problemfritt, för annars väntar anmälningar från såväl privatpersoner som myndigheter. Så är inte Kaunisdirektören det minsta orolig? Per-Erik Lindvall skruvar lite på sig.

– Jag känner att vi har en bra lösning som fungerar. Vi har över 500 timmars film och vi ser ju att det inte dammar.

Dammande tåg är just en punkt som Naturvårdsverket har tryckt på när man har begärt att Kaunis Irons tillstånd ska återkallas. Lindvall är fortfarande förvånad över myndighetens agerande.

Artikelbild

| Kaunis Iron säljer helst helst malm med 69-procentig järnhalt.

– Jag tycker att det är viktigt att påpeka att alla mätningar som vi gör visar att verksamheten klarar alla miljökvalitetsnormer när det gäller vattenkvaliteten. Vi har till och med dricksvattenskvalitet på det vi släpper ut. Jag är inte alls orolig för vår miljöprestation, utan jag är mer förvånad över Naturvårdsverkets agerande i den här frågan. Jag förstår inte om det är en politisk kampanj som de driver mot gruvverksamheter generellt eller om det är något specifikt mot oss. För de visar inte på något sätt att vi har en dålig miljöprestation. Så jag känner tillförsikt inför den prövning som ska komma här inom kort. Man kan ju inte garantera ett domstolsutfall i förhand, men jag lever i den starka tron att det här kommer att bli ett bra utfall för oss.

Varför tror du att de vill återkalla tillståndet, då?

Artikelbild

| Eftersom malmen har producerats i högre takt än planerat så har logistikorganisationen inte riktigt hängt med.

– Det är ett tacksamt objekt för det skapar så mycket bilder hos den breda allmänheten. Men jag tycker att svensk gruvindustri är ett gott exempel för hela världens gruvindustri och så länge vi behöver bygga välstånd så kommer vi behöva metaller. Och det finns inget bättre sätt att producera på än genom svensk gruvindustri.

Just miljöfrågor kan vara något som har skrämt i väg andra från att satsa på Tapuligruvan som låg uppdukad efter Northlands krasch. Även Kaunis Iron hade kunnat backa ur på grund av Naturvårdsverkets agerande.

Artikelbild

– Det är inget att sticka under stol med att verksamheten under Northlands tid inte hade de bästa relationerna med de miljövårdande myndigheterna i Sverige. Och så har vi Naturvårdsverkets agerande att begära återkallelse. När de brevledes började höra av sig till oss i slutet av förra året så var ju det något nytt när de litegrann hotade oss om att dra tillbaka tillståndet. Det är klart att vi fick göra ett omtag och fråga våra finansiärer hur de såg på det.

Var det nära att spricka?

Artikelbild

– Nej, det skulle jag inte säga. Våra investerare trodde så starkt på det här projektet. Men vi fick ju göra ett omtag och berätta vad det här handlar om för att få ett nytt grönt ljus från investerarna.

Kaunis Iron är redan igång med att förfina nuvarande tillståndet tillsammans med Länsstyrelsen. Dessutom har man startat processen för ett nytt tillstånd som ska inkludera ett framtida dagbrott i Sahavaara.

Den som besöker Tapuligruvan ser snabbt att det produceras malm. Utanför anrikningsverket står nu ett stort, svart berg och väntar på att generera pengar.

– Den skulle jag helst se att den ligger hos kund och inte på gården utanför verket. Men det hade väl varit värre om vi hade haft en massa lastbilar ståendes där och ingen slig, säger Per-Erik Lindvall.

Det har blivit så när produktionstakten har ökat snabbare än rekryteringen till logistikorganisationen. Enligt Lindvall skulle det annars inte vara några större problem att sälja av allt.

– Vi hade lätt kunnat sälja hur mycket som helst. Vi har ständigt förfrågningar på att leverera.

Då måste det gå bra ekonomiskt.

– Ja, fast man kan ju sälja mycket till fel pris också. Jag önskar alltid högre pris, men det är hyggligt rätt nu. Det är till och med något högre än vad vi hade förhoppning om, så det är en bra start för oss. Kan vi hålla i det här har vi möjligheter att göra ett fantastiskt 2019.

Eftersom premien för högkvalitativ järnmalm har stigit mycket senaste åren kan man nu göra affärer som man är relativt nöjda med. Malm med 62 procents järnhalt ligger i grundpris på omkring 67 dollar per ton. Men Kaunis Iron börjar sina förhandlingar vid 65-procentig järnhalt. Då kan man sälja för 96 dollar. Och ofta försöker man sälja 69-procentigt innehåll.

– Det som har drivit premien är Kinas intresse för att ha bättre miljöprestanda i sina stålverk. Ju högre halt järn du skickar in i masugnen desto bättre miljöprestanda får du, i princip. Så det har varit tryck för att få tag på högvärdiga produkter.

Tror du att den trenden kommer bli ännu starkare?

– Jag tror i alla fall att premien kommer bestå, för det finns ett intresse för både högre produktivitet och bättre miljöstandard i ståltillverkningen och ett sätt att göra det är att ha bättre järnmalmsprodukter i processen. Där kan vi vara med och leverera.

Vad kan påverka marknaden?

– Till hundra procent skulle jag säga att det hänger ihop med hur världsekonomin utvecklas. Om världens länders BNP utvecklas med två procent skulle jag säga att stålkonsumtionen också utvecklas två procent. Vi har sagt att vi bara ska fokusera på vad vi kan påverka, men det finns ju saker som kan hända utifrån. När Donald Trump i februari gick ut med uttalanden om tullar och sådana saker så sjönk ju järnmalmspriset på tio procent och det tog två-tre månader innan det hade återhämtat sig.

Kinas framfart på marknaden är viktig nu. Men snart finns det fler ekonomier som ska växa – och kanske kan Kaunis Iron ta en liten del av den kakan.

– Nu har Kina gjort den här resan och gör kanske sin peak nu. Men du ser andra stora länder som Indien som gör samma resa fast de är längre ner på kurvan. Indonesien, Vietnam och andra folkrika länder – jag tror att världen kommer fortsätta att bygga välstånd och att det långsiktigt kommer att finnas växande behov av stål. Därför tror jag att vi är rätt ute.